I fredags och lördags var det dags! Varning för långt inlägg! (Varning också för att det inte alltid är perfekta meningsbyggnader eller att jag är konsekvent eller för den delen om superlativen upprepar sig, men jag är fortfarande alldeles för spattig för att skriva ett stilistisk mästerverk).
Min högsta önskan gällande min möhippa var att det skulle bli en riktig överraskning, att jag absolut inte skulle kunna luska ut när det kunde tänkas bli. Tyvärr råkade jag
av misstag se ett facebookmail Therese hade skickat till Micke för ett tag sedan, där första meningen var att hon skulle kolla om det gick den här helgen och jag stängde snabbt ner och blev arg över att jag sett det. Jag och Micke hade planerat att gå på en konstutställning på lördagen och vi hade sedan länge bestämt ett gäng som skulle ha middag den här lördagskvällen och jag visste ju därför att de flesta av mina vänner redan hade planerat in det och att det var ju lägligt att Micke hade bokat upp mig även på dagen så att jag inte skulle gör annat, MEN!
Alla mina misstankar var som bortblåsta då Therese plötsligt berättade att hon och hennes kille skulle åka till Köpenhamn den här helgen. Jag blev då först extremt glad för att jag insåg att det skulle bli en annan dag och en riktig överraskning samtidigt som jag insåg att då skulle en annan vän inte kunna vara med eftersom hon skulle resa bort hela sommaren. Delade känslor såklart men jag tänkte att man kan inte få allt och ställde in mig på att jag får nog vänta ett tag till.
Men tji fick jag...
I fredags skulle jag jobba 16-01 och passade på att göra i ordning desserten till lördagen och städa (tack o lov för det) innan jag masade mig iväg. Det regnade och jag visste att det skulle bli en lång och stressig kväll på jobbet. Som vanligt gick jag dit osminkad och ful, i gummistövlar och med skitigt hår. Mycket riktigt var det full fart och hade så varit sedan morgonen men det var bara att bita ihop. Jag längtade till dagen efter och försökte tänka på hur kul det skulle bli med middagen. När jag hade jobbat i typ 40 minuter kom en av mina chefer och frågade om jag kunde gå ner till förrådet och hämta läsk. Jag förstod verkligen inte varför just jag skulle gå, för det brukar dom göra själv men okej. Jag hann halvvägs ner för trappan när det dök upp en dansande ko framför mig. Kan ni tänka er chocken? Jag såg direkt på dansen och kroppspråket att det är ju
Bea vilket fick mig att automatiskt tänka - möhippa? Men det gick ju inte ihop för Therese var ju i Köpenhamn. Jag hann dock inte fundera så många sekunder innan
Therese, Petra och Jossan också klev fram bakom hörnet och då var både chocken och lyckan total. Och jag kläckte förstås ur mig "men jag jobbar ju? och "jag ser ju ut som ett helvete". Alltså jag vet att jag kände mig så fruktansvärt glad. Jag var så lycklig över att jag inte hade haft en minsta aning, att de hade lyckats överraska mig så. Jag står fast vid att det här ögonblicket var det allra allra bästa! Alla känslor jag hann känna och fundera. När jag insåg att jag skulle
slippa jobba, att jag var ledig och att de människorna jag älskar mest skulle dra iväg mig på äventyr - vad mer kan man känna än genuin lycka. Och som sagt, chock. Jag gick tillbaks för att hämta mina saker, och försäkrade mig om att det var okej med min chef vilket det ju självklart var. Vi traskade ner till bilen och babblade på, jag försökte reda ut alla frågetecken.. "så det var en lögn.. och det också.. och det också.. Vadå jobbar inte hon imorgon? Och inte du heller?" Och så bara skrattade vi åt allt det komiska. Tyvärr var det rusning och vi valde fel väg och fastnade i trafiken ett bra tag (men det störde verkligen inte mig, jag var ju i himlen) innan vi kom hem till mig där jag fick ta en välbehövlig dusch, en drink och fixa i ordning mig för kvällen. Jag fick veta att det skulle bli en relativt lugn kväll, att vi skulle gå ut och äta och att jag fick styra min alkoholkonsumtion själv beroende på hur bakis jag ville vara nästa dag eftersom det var då vi skulle köra igång på riktigt. Snäll information även om jag kanske inte lyssnade på den allt för väl. Det är märkligt hur det bara slinker ner glas efter glas när man mår så fantastiskt bra och har så roligt!
Nästa stopp var Scandic Sergel Plaza där Bea och Jossan bodde. Där i lobbyn dök även Alin upp vilket höjde glädjen ännu ett snäpp. Vi åkte upp till rummet där rosa champagnekorkar flög och en rolig frågesport satte igång. Micke hade fått svara 24 frågor och så skulle jag gissa vad han hade svarat. Resultatet var inte direkt mindblowing, jag hade 13 rätt. Men det var himla roligt. Therese förklarade även att det fanns ett par av mina vänner som inte kunde delta och förklarade varför och att de hälsade och så vidare. Där och då kände jag att för min skull var det verkligen helt okej, det var nog tråkigare för dem än för mig att missa det. Missförstå mig rätt, självklart är drömmen att alla ska kunna vara med, men jag blev inte ledsen, ingenting kunde ta död på extasen jag befann mig i - det är ju någon mening med allt. X antal champagneflaskor och jordgubbar senare satt vi i en taxi på väg till Gondolen där vi avnjöt en helt magisk middag i sällskap av en lika magisk solnedgång. Helt uppfylld av kärlek, drinkar, vin, mat och skratt särade vi sedan på oss och tog taxi hem. Therese bodde förstås hos mig under helgen vilket var bara det som en dröm eftersom vi så sällan ses. Klockan var bara runt 01 vilket ju är extremt tidigt i våra mått mätt men jag var mycket tacksam för detta nästa morgon då uppstigningen ändå var rätt tidig. Therese lurade mig först och sa att Petra skulle ringa på 06.05 nästa dag.. men ända till 7-8 hade jag ro att sova innan jag gick upp och botade huvudvärken och försökte grunda med en bra frukost. Fortfarande ovetande om vad som skulle komma härnäst frågade jag när vi skulle gå och vad jag skulle ha på mig/med mig. Jag fick veta att jag om jag ville hade möjlighet att bada och basta men att jag i sådant fall skulle få göra det ensam, och det hade förvisso varit skönt, men jag avböjde och piffade till mig. Självklart förstod jag att SPA var nästa grej, men jag var mer än nyfiken på vilket! Jag fick även välja mellan taxi eller promenad och trots det ihållande regnet valde jag promenad för att piggna till och röra lite på benen. Så jag och Therese promenerade hemifrån och slutdestinationen var Grand Hotel där jag fick en lyxig dubbelbehandling. De visste att jag var på möhippa och servicen var på topp! Först pedikyr (som är det bästa jag vet) och sedan manikyr med shellack (ett permanent lack som sitter i ca 3 veckor). Vad kan jag säga? Jag kände mig så otroligt bortskämd, som en prinsessa. Bara deras omklädningsrum och relaxavdelning är som ett paradis. Jag njöt av varenda sekund och försökte att inte fundera på vad som skulle hända sedan, bara vara i nuet. Något vimmelkantig klev jag upp och fick i lugn och ro klä på mig, bättra på smink och så vidare. Therese var noga med att poängtera att jag skulle ta det lugnt och ha det så himla himla bra, man kan inte känna sig annat än omhändertagen när hon är med. Regnet piskade lika hårt när vi kom ut från Grand och nu skulle jag få välja lunch att ta med oss. Jag är dålig på lunchrestauranger i city och ärligt talat var det verkligen inte det viktigaste just då. Jag gick fortfarande på moln efter behandlingarna så vi sprang in på Sandys och köpte ett par wraps och gick sedan till Sergel Plaza igen där stötte vi på Bea och Petra i lobbyn som var så himla fina.
Och här kommer det näst bästa! När jag öppnar hotellrumsdörren ser jag min
SYSTER stå där och då började jag gråta av lycka. En liknande känsla som när de överraskade mig på jobbet infann sig. Vilken dunderöverraskning. Det var så klockrent att spara lite på överraskningarna och dela upp dem. Planen nu hade egentligen varit att ha en picknick i Rålis men som ni kanske förstår med det här vädret hade de fått tänka om och de hade därför gjort en picknickhörna inne på hotellrummet istället. Det var rosa ballonger överallt, rosa filtar med fjärilar på, rosa champagne, snacks, ost och kex.. you name it. Gardinerna var fördragna och tända ljus lyste upp världens myshörna. Jag måste säga att det här var bättre än en picknick ute. Faktiskt! Det här var så mycket mysigare och dessutom helt exklusivt för oss, inga andra nötter, bara vi. Jag njöt i fulla drag och hann knappt smälta att min syster var där innan
Nadine plötsligt kom in. Iiiiiiiiiih. Kramkalas och ännu mer glädje. Vi satte oss alla och åt och drack och nu drog nästa frågesport igång. Åhhh den här var så rolig. Alla hade svarat på ett antal frågor och klippt ut svaren på lappar. Jag skulle sedan placera rätt lapp på rätt vän. SVÅRT! Den jag hade alla rätt på var såklart "konstigaste platsen jag haft sex på" (även om två lappar hade samma svar med två olika formuleringar och dom två hade jag förväxlat). Men jag måste faktiskt säga att jag blev förvånad över hur många rätt jag hade på resten.
Vi satt och åt och drack och njöt och livet var underbart, jag tänkte att bättre kan det inte bli. Men jorå. Nu fick jag förklarat för mig att eftersom jag varit tvungen att spara pengar som en idiot och därför inte kunna unna mig kläder på lång tid ville de sponsra mig med shopping. Så jag fick en rejäl slant i ett vackert kuvert med orden "nu lovar du att bara lägga de där pengarna på dig själv!" Surrealistisk känsla. Om jag ville så kunde vi även gå ut i någon butik på en gång eller om jag ville klicka hem något på nätet men jag valde att vänta, dels för att jag shoppar bäst ensam men också för att jag i det där tillståndet varken visste ut eller in. Sedan satt vi och pratade och skrattade och jag njöt över att få dela så mycket tid med mina fina vänner.
När eftermiddagen började ta slut var det dags för mig, Therese, Tove och Nadine att gå hem till oss och piffa och förbereda för middagen. Middagen hos mig skulle alltså gå av stapeln som planerat och jag ville därför vara med på ett hörn och fixa lite fördrinkar och en sallad som var bestämt sedan innan. En eloge till alla för att de under viss tidspress och en himla röra i köket lyckades styra ihop det så otroligt bra.
Jag valde även att ta på mig brudklänningen och stod som en prinsessa och tog emot när Jossan, Bea, Petra och Alin sedan dök upp. Reaktionerna var som jag hoppades med en och annan tår.
Vi åt en alldeles superb middag och plötsligt var det dags för nästa aktivitet. Då stod en dam i hallen med en resväska och eftersom hon inte såg ut som en strippa gissade jag att det var dags för sexleksaksbuffé. Och mycket riktigt, hon dukade upp sina löskukar, vibratorer, glidmedel, geishakulor o.s.v. Men inte nog med detta! Min älskade Micke hade valt att skjuta in med en saftig peng och även mina vänner hade samlat ihop en summa jag fick handla för vilket slutade med att jag snart har ett paket med massa roligheter på väg hem på posten. Alltså.. lyckan! Jag skulle aldrig unna mig själv så mycket sexprylar, det var klockrent.
När så damen packade ihop och åkte fortsatte drycken att flöda och lägenheten var just nu en dimma av parfym, lösögonfransar, champagne, långa ben, tuttar, stora hårsvall, smink, skratt, och magi. Min dessert som jag hade tagit fram ur frysen men glömt bort serverades lite väl smält men gjorde succé. Såklart. Jag hade tidigare poängterat att jag själv inte alls tycker det är kul att behöva gå på stan och skämma ut mig i fula kläder och jag är oerhört tacksam över att jag slapp det. Dock fick jag nu en rosa peruk och en rosa luddig tiara att ta på mig
om jag ville. OM jag ville- vem vill inte ha en rosa peruk? Jag var dödssnygg.
Hundra flaskor champagne, vin och sprit senare var klockan 02.23 och då återstod ju en sak. Att välsigna stureplan med våra uppebarelser! Några droppade förståeligt av men några av oss krigade på till 05.00 när vi slutligen kastade in handuken och avslutade detta spektakel som givetvis kvalar in på mina topproligaste upplevelser i livet. Tänk att jag fick TVÅ dagar dessutom, vilken lyx! Och att Therese stannade hos mig fram till idag så att jag slapp vara ensam med alla blandade känslor som ju uppstår dagen efter.
Idag har jag gråtit, gråtit av lycka. Av känslostormar som är svåra att definiera. Och av en slags ledsamhet för att det är över. Av tomheten som infinner sig när man gör något som är så endorfinhöjande och genuint härligt. Jag spelar upp allting om och om igen och önskar verkligen att man kunde spola tillbaks tiden. Jag vill göra det om och om och om och om och om igen. Blir så varm i hela kroppen. Men jag har bäddat in det djupt i mitt hjärta och glömmer det aldrig, aldrig någonsin! Det är surrealistisk att vara med om en så lång och innehållsrik upplevelse så full av överraskningar och känslan av att det ena knäcker det andra. Det absolut jobbigaste är att inga ord i världen kan beskriva min lycka, att inga tack i världen räcker till.
Men ni får lita på mig när jag säger det, det fanns inte ett enda fel. Bara miljontals och åter miljontals rätt, jag är lyckligast i hela hela världen och såååååå nöjd! Och dessutom, shoppingpengarna och paketet med sexlaksaker förlänger ju min njutning, hur perfekt?
LYCKA! ! !
