Och nu även tydligen - äktenskapet. Knäppt, med tanke på att jag aldrig brytt mig om det förut. Hur som helst. Jag har hittat texten vigselförrättaren läser upp i den "långa" versionen och jag började gråta när jag läste den, hur otippat är inte det? Jag blev även glad över att det enda man "lovar" är något jag kan stå för. Jag kan inte lova att älska någon i nöd och lust eller tills döden skiljer oss åt, jag kan bara lova att vara sann mot mig själv och vad jag känner här och nu.
Här följer texten, skriven av Per Anders Fogelström:
"Ni vill ingå äktenskap med varandra. Äktenskapet bygger på kärlek och tillit. Genom att ingå äktenskap lovar ni att respektera och stötta varandra. Som makar är ni två självständiga individer som kan hämta styrka ur er gemenskap. Eftersom ni har förklarat att ni ill ingå äktenskap med varandra, frågar jag:
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust? (Ja)
Vill du N.N. ta denna/denne N.N. till din hustru/man att älska henne/honom i nöd och lust? (Ja)
(Paret kan växla ringar)
Jag förklarar er nu för äkta makar. När ni nu går ut í livet och åter till vardagen så minns den vilja till gemenskap, den kärlek till varandra som ni känt i denna stund och som lett er hit. Låt mig önska er lycka och välgång i ert äktenskap"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar