Jag inser redan att jag får släppa stora delar av mina överdrivna kontrollbehov för att inte låta det fina i hela den här processen gå förlorat. Det här med fotografier är ju annars en aning mer komplicerat när jag är inblandad. Min älskade pappa förevigade ögonblicket, och visst glänser pannorna, håret är skitigt, sminket är långt ifrån perfekt. Men så här såg det ju tydligen ut och hade jag arrangerat kamerainställningar, vinklat och poserat hade hela känslan förtagits.
Här ringmärks jag, för hela världen att se: PAXAD!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar