Men jorå, nästan en timme senare så uppenbarade sig det magiska namnet..
Wasiljeff.
Och jajamen, i två generationer, vilket är vad som krävs för att jag (vi) ska få använda det igen! Dessutom hette mammas farfars far t.om. MIKAEL i förnamn, precis som min blivande man, hur kul är inte det? Och som ni kanske minns är ju även min förlovningsring min mammas farmors gamla vigselring. Det känns häftigt att föra detta vidare!
Jag behöver dock även deras dopböcker så det är nästa steg i processen. Så fort jag har fått allting i ordning ska jag ansöka om namnbyte, då de rekommenderade att jag själv byter namnet först, och sedan "tar" Micke det av mig i samband med vigseln. Och nu ska vi väl inte ropa hej förrän.. Men jag har en bra känsla, jag tror det kommer gå bra. Och vilka jävla snygga initialer vi då får:
MW
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar