De som känner mig vet att jag är så mycket mer än en ytlig fjant som vill att allt ska se perfekt ut på utsidan. Jag kan tänka mig att det är lätt att glömma meningen med varför man gifter sig egentligen.
(Jag är själv en sådan som gärna vill städa golvsilen när jag ska ha fest, trots att ingen människa ser att jag har gjort det. Men jag känner det och då räknas det. Förstår ni vad jag menar? Det där är bara något slags stört beteende som kan ta död på glädje. Innerst inne vet jag ju att det inte spelar någon roll. Jag har tjatat om detaljerna, att det är viktigt för mig. Och det är det, men det ska vara detaljer jag ägnat mig åt av glädje och lust, inte av perfektionistiska neurotiska skäl).
Självklart vill jag vara strålande vacker, ha en drömklänning och ring och allt det. Men vad vore alla de attributen utan drömmannen och drömvännerna att dela sin lycka med? Det är inte min mening att låta jobbigt klyschig men jag tror att det är viktigt att stanna upp emellanåt och faktiskt reflektera över det. Just för att slippa drunkna i de tankarna som jag skrev i det tidigare inlägget. Det är klart att det får finnas utrymme för både ups and downs, det är inte konstigt för fem öre att man grubblar, står inför val, råkar ut för små missöden och stöter på problem, men då handlar det ju om hur man möter de hindren. Jag vill inte låta petitesser ta död på den lycka och lust jag känner för mitt eget bröllop. Samtidigt känns det viktigt få leva ut eventuella besvikelser ordentligt innan man går vidare, just för att det inte ska vara något som dröjer sig kvar sedan, så att man inte står där och tänker sedan "tänk om...".
Ett lysande exempel är att jag från början hade valt en lokal jag bestämt ville vara i. Det gick inte, och då tog jag itu med de tråkiga faktum, ältade det tills jag kände att jag var färdig och sen gick jag vidare. Idag tänker jag aldrig på det ens som ett alternativ, jag är stormförtjust i den nya lokalen och något annat finns inte i min tankevärld - och det är så man måste göra med varje liten sak som inte går som planerat. Det gäller väl det mesta i livet.
Jag ville bara belysa detta, mest om en påminnelse för mig själv. Vi gör det här av kärlek och det är den viktigaste ingrediensen. Allt annat runtomkring är rekvisita, med vilken vi kan förstärka, förstora och förlänga upplevelsen med. Vi har ett litet bröllop för de vi står närmst och jag vet att de värderar vår kärlek högre än huruvida materiella ting är eller inte är. Dessutom tycker jag att förberedelserna ska vara roliga och spännande, inte ångestfyllda. Och med det sagt, släpper jag här och nu alla eventuella orosmoment och gör allt jag kan för att njuta av de sista månaderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar