Idag var det verkligen aptråkigt väder och det tog emot att gå ut på långis med Solo men jag kände verkligen att jag skulle gå av någon anledning, bet ihop och efter ungefär en kvart började jag av någon anledning tänka på en vän, inget speciellt bara allmänt hur hon mår och hur hon trivs på sitt nya jobb och så. Döm om min förvåning när jag mitt i allt hör någon ropa Mia och där stor hon, trots att hon inte ens bor i Stockholm längre. (Inte för att det direkt är något ovanligt att jag tänker på någon och då ringer eller smsar de eller så stöter vi ihop men jag blir ändå lika förvånad varje gång).
Hur som helst så kom vi in på bröllopsprat och det faktum att Solo inte har någon hundvakt och gissa vad hon säger? Att hon kan tänka sig vara det! Såååå himla gulligt, hon är dessutom en sån one of a kind -djurvän som jag verkligen litar på till hundra procent och jag skulle känna mig så trygg med henne som extramamma. Så hon ska verkligen få en fin present som tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar